Del 4, så jävla rädd.
Ibland tar den vid, allt för kända känslor dyker upp. Änglsan, ångest, alltid på min vakt.
Ibland blir jag så rädd att förlora någon, att det leder till att jag förstör. Rädsla är än otämjd häst för mig, den är starkare än mig och jag förlorar nästan alltid. Den styr mig. Och jag kämpar mot den, krigar mot den. Blod, svett och massor med tårar.
Jag är rädd. Massor av rädd. Inte okej egentligen.
Jag är bra på att sätta ord på mina känslor, men ibland finns det så mycket känslor i en känsla, att det är lättast att kalla den ångest. Det slår i magen, i bröstet och kroppen slutar andas. Jag skakar, gråter och det kryper parasiter under min hud.
Jag fläker upp min nakenhet, min kropp, visar vad jag känner.
Det värsta är att man blir lämnad ensam pågrund av det. Jag har för mycket känslor, överallt i kroppen.
Jag kämpar mot det, jag vill vinna detta kriget.
Två andetag, och hela världen rasar.
Det är så det ibland känns.
Litet barn, skriker, gråter, gömmer sig.
Over and out.
/U.