Amazing grace
Har jobbat hela veckan, varit halvt döende men ändå jobbat. Jag försöker passa in, försöker bete mig normalt.
Men tvångstankarna bli värre, fler och mer intensiva. Tar råsa piller som jag får blanda med två vita för att inte vilja slakta mig.
Jag önskar jag fick nått som fungerade. Har ju Theralen nu som funkar bra, men måste ta fem för att känna skillnad.
Känns som om någon står och trycker på mina tinningar, jag kan knappt tänka och jag är så utmattad...
Med tanke på att mina närmaste vet om att jag är sjuk nu, så accepteras det lite mer att jag mår dåligt just nu,
och det är skönt att slippa behöva dölja det hela tiden för att verka normal. Nu är det ett faktum att jag inte kan passa in och bete mig som alla andra Svensson människor vill jag ska.
Jag vill passa in, jag vill vara som alla andra, jag har inte valt detta.
Jag sörjer, så djupt. Ibland blir det för jobbigt, jag har försökt fly men vågar aldrig ta det där sista steget.
Vågar aldrig ta den där kartan piller extra, vågar aldrig hugga sådär extremt i pulsådern.
Jag fick dricka kol, dem behövde aldrig sy.
Men det intebär inte att jag inte är trasig för det...
One last breath.
/U.