Livet är som en berg-o-dalbana
Ja. Då är det upp och ner igen.
Från att ha mått toppen till att känna sig som en värdelös liten råtta tar inte många sekunder i mitt liv.
Just nu mår jag bara röv, är ledsen varje dag, håller dock tillbaka tårarna så gott jag kan och håller huvudet högt.
Men det är fan inte lätt när man känner sig svag och liten.
Känns som om jag blivit så nedvärderad på sistone, att jag inte betyder nått speciellt egentligen, jag bara finns.
Jaaa jag vet det finns folk som älskar mig, men mer än så är det inte.
Folk säger att Jonas älskar mig mest av allt och massa sånt, men så upplevs det inte alltid.
Som tur har jag jobbet, där jag gått på aoutopilot i en vecka, och har haft fina pepptalks med Dessi. Så krafterna på jobb är nog snart tillbaka..
Ska bara sluta äcklas av mig själv och allt sånt också.
/U.