deecibeel

Detta är berättelsen om när vår dotter Linnea kom till världen. Hon var beräknad till den 17 oktober 2016 men kom 2 dagar över tiden.
Under hela graviditeten var jag och min sambo Jonas väldigt lugn inför förlossningen, försökte att inte oroa oss i onödan och trots jag fick lite oro i slutet av graviditeten ( att jag skulle gå för långt över tiden, att bebisen skulle vara för stor, att bli igångsatt) så kändes det bra.
För mig började det hela söndagen den 16 oktober då latensfasen började klockan 21.15.
Innan jag fortsätter så ska jag kopiera in vad latensfasen betyder och källan är från 1177.
"Latensfasen – kroppen förbereder sig
Under latensfasen har man mer eller mindre kraftiga sammandragningar när livmodern förbereder sig för förlossningen. Först känns värkarna som mensvärk som kommer och går. Sedan blir värkarna kraftigare, kommer tätare och mer regelbundet. Latensfasen pågår tills modermunnen har öppnat sig tre till fyra centimeter. Det tar vanligen åtta till tjugo timmar, ibland längre tid. Denna period kan vara jobbig eftersom man har lite ont nästan hela tiden utan att det verkar hända så mycket. Det kan också vara så att man inte märker av denna period alls utan kommer in till förlossningen och är nästan helt öppen."
Den söndagskvällen blev förvärkarna mer och mer intensiva än vad jag hade haft innan under graviditeten, och vi började klocka dem vid tio tiden.
Vid den tiden fick Jonas ringa till sitt jobb o förbereda dem att han mest troligt inte skulle kunna komma in o jobba ( han skulle börja runt 04 på måndagsmorgonen) pga att jag hade kraftiga förvärkar och vi inte visste vad som skulle ske.
Dem bad honom ringa igen vid midnatt för uppdatering och vi lät tiden gå.
Till slut fick vi vid halv tolv ringa in till förlossningen då värkarna kom med fyra minuters mellanrum och rådgöra. Det gjorde så ont att jag grät, och då fick vi lov att åka in och för en kontroll, så Jonas fick snällt ringa till jobbet och berätta och fick sig en lyckoönskning.
BB-väskan låg redan packad och färdig i bilen, så det var bara för oss att åka.
Vår hund Rocco hade vi lämnat hos Jonas föräldrar och katten klarar sig själv så vi åkte glatt men för min del smärtsamt iväg.
Vi parkerade och fick gå igenom akutmottagningen, väl uppe på förlossningen på Helsingborgs lasarett så fick vi komma in i ett undersökningsrum för och kolla CTG så att bebisen mådde bra. Vilket hon gjorde.
Sen undersökte barnmorskan mig och hon hade svårt att känna livmodertappen, men kom iaf fram till att jag bara var öppen 1 cm.

Fy vilken besvikelse det var. Vi fick sedan ett rum där vi fick träffa en annan barnmorska som vi hade samtal med om hur vi såg på graviditeten och hon satte på CTG:n igen för att kolla över värkarna. Dem kom fortfaranade med ca 4 minuters mellanrum och efter en stund så skulle vi testa om det gick framåt om jag badade. Så vi blev visade till ett stort badrum, kändes som och gå in på ett mindre spa, det kom en barnmorska med saft och vatten till oss och jag fick ligga varmt och andas mig igenom värkarna. Då och då kom barnmorskan som hade ansvar för oss och kollade hjärtljuden och mitt blodtryck. Men efter ca 45 minuter så med hjälp av en värkapp på telefonen så märkte vi att värkarna avtog till 6 minuters mellanrum.

Efter samtal med barnmorskan kom vi då fram till att jag skulle få med mig några tabletter hem ( Var smärtstillande och en insomningstablett) så jag kunde få sova åtminstone. Blev jätteledsen över att det inte hade utvecklats mer och att jag fortfarande bara var öppen 1 cm och hon hade jättesvårt fortfarande att känna livmodertappen.
Så runt tre, halv fyra åkte vi hemåt igen.
Vi lämnade våra papper på förlossningen så vi inte skulle riskera att glömma dem när det väl skulle gälla sen.
Väl hemma, helt slut, så tog jag tabletterna och däckade.
På måndagsmorgonen vaknade jag utvilad, men utan några som helst tecken på att några förvärkar eller sammandragningar skulle komma igång. Tänkte också att det absolut inte skulle komma nån bebis idag, det var ju beräknat datum idag. Sån tur kunde väl inte vi få lov att ha haha.
Jonas åkte iväg och gjorde ett snabbt jobb på några timmar, han hade lite dligt samvete över att ha ringt jobb och sagt han inte kunde jobba och så var det falsklarm. Så han och hans chef kom överens om att flexa lite fram tills vi visste att förlossningen drog igång ordentligt.
När Jonas väl kom hem igen hade förvärkarna dragit igång lite men det var med 40 och 50 minuters mellanrum, ibland kortare och ibland längre mellanrum. Sjukt störigt.
Så vi åkte ut på Väla Centrum och åt lite mat och gick en sväng i hopp om att det skulle dras igång igen.
Vi visste att pga tabletterna jag fick med mig hem natten innan kunde lugna ner allt men inte så mycket. Kände även att bebisen var tröttare, men blev inte orolig över det.
På kvällen började förvärkarna bli mer intensiva men inte alls som dagen innan så vi gick bara och la oss och jag vaknade några gånger på natten utav dem. Kändes väldigt frustrerande att få ont stundvis till "ingen nytta" .
På tisdsgsmorgonen, var det BF+1, vaknade jag med samma känsla som på måndagen. Att idag kommer ingen bebis, men jag hade åtminstone haft förvärkar och sammandragningar redan på morgonen som fortsatte under dagen. Så lite hopp om att det skulle närma sig fick jag ju.
Låg bara hemma den dagen, fram till klockan var runt sju på kvällen, då vi kände att vi saknade vår hund som var hos Jonas föräldrar så vi åkte ut till dem för att hälsa på Rocco.
Mös även lite med kattungarna och satt och pratade lite. Fick några ordentligare värkar när vi var där men kunde andas mig igenom alla. När klockan blev halv nio sa jag till Jonas att vi fick åka hem då Svenska Hollywoodfruar skulle börja om en halvtimme och jag kände mig ganska varm och ville lägga mig i vår soffa.

Sagt och gjort åkte vi hem, var hemma ca tio i nio. Jag startade tv:n, Jonas gick på toaletten och då kom första ordentliga värken.
Så jag la mig på soffan, försökte kolla på programmet som jag hade taggat hela dagen, men det var svårt att koncentrera sig då värkarna kom med ca 5-6 minuters mellanrum. Dem kom verkligen hela tiden. Vi hade börjat klocka från första så vi hade lite koll.
Men efter en halvtimme fick jag lite panik då det gjorde så ont, så jag gick in i duschen och försökte få det att lugna sig lite. Hade under graviditeten duschat mycket när jag fått sammandrgningar och förvärkar och även för att lindra foglossningen med värme.  Satt på min pall jag hade i duschen och sura lite medans Jonas skrattade till Gunilla Persson.
Sen kom jag ut, programmet var ju slut då så jag gick o la mig. Sen kom Jonas och la sig han med, vi kollade lite Youtube men värkarna kom fortfarande väldigt tätt. Runt 23-tiden så kom dem med ca två minuters mellanrum, varade längre och blev intensivare. Dock var dem ganska oregelbundna. Jag sa till Jonas att vi fick ringa in till förlossningen varpå han svarade: Men känns dem likadant som i söndags natt? ( Han tänkte på att det var "onödigt" att oroa sig än ifall det inte kändes mer). Men jag kunde inte riktigt svara på det utan sa att oavsett ringer jag. Jag beordrade Jonas att ringa sitt jobb och säga att han fan inte skulle jobba ( hade vid det här laget otroligt ont och grät ).
Medans jag ringde förlossningen så sa dem att vi fick komma in på kontroll då jag hade så ont fast värkarna var oregelbundna, jag ville bara in och få det kollat, i värsta fall tänkte jag att dem får ge mig sånadär dundertabletter igen så jag får sova för det var omöjligt nu.

Så vi packade på oss kläder igen och åkte in till förlossningen.